Ronja Stina Marita

Äntligen lite medvind för omväxlings skull. Det har kännts länge som om allt går emot oss, fram till i eftermiddags så har allt känns så hopplöst men det kanske löser sig ( förhoppningsvis ).
Det är konsktigt egentligen.. En liten medvinds-pust kan helt väcka hoppet på nytt, även fast det bara är en temporär lösning så hjälper det en bit på vägen.

Jag är en människa som nästan alltid oroar mig i förväg och det blir väldigt jobbigt i längden för mig själv , men jag har lärt mig att häldre bli lyckligt överaskad än besviken så jag har börjat hantera det lite mer neutralt och försöker verkligen att tänka på att ta det när det kommer men ibland är det riktigt svårt när allt pekar mot det negativa.
Så var det även den här gången, jag har varit lite nerstämd i några dagar i väntan på ett beslut  men tillslut kom ett mer positivt än väntat. Det känns som en sten lättat från bröstet mitt, så himla underbar kännsla:)

Jag fick även ett väldigt oväntat samtal idag av min Bror Kim som bor i Toneå. Det är nog få som vet om att han finns men han är en äldre halv bror från min pappas sida.
Vi pratade länge och det känndes skönt eftersom jag gärna hade velat ha mer kontakt med honnom och hans familj, vilket jag knappt alls har idag, viket är riktigt synd!
Vi har inte växt upp ihop eftersom han är så pass mycket äldre och mest bott hos sin mamma, men idag har vi låvat varandra att vi ska ta upp den där kontakten som på något sätt bara har runnit ut i sanden.
Han sa bland annat att han saknar mig som syster och vill att hans barn ska känna mig som deras faster.
Jag vill verkligen ha den kontakten med honnom!
Det kommer nog ta ett tag eftersom vi knappt känner varandra men jag hoppas verkligen att det kommer att bli så i framtiden.


En morgon så var det bara vinter