Rädd
Jag har ett problem som antagligen har en grund någonstans men jag har ingen aning om vars!
Jag blir nämligen rädd när det knackar eller ringer på dörren (alltså om jag inte vet att någon ska komma förståss).
Jag känner mig så larvig varje gång det händer men mitt hjärta börjar slå som på en livrädd lite kaning unge.
När fan har jag blivit så här?!
Dessutom så är jag är rädd för folk i stora dräckter till exempel nåt djur (maskottar kanske det kallas) bamseclubben har ju en sådan stor Bamse som tar hand om barnen nä fy så läskigt!
Det dyker upp sådanna konstiga rädslor för mig ibland och jag kan inte förstå dem!! Det är ju larvigt att bli rädd när någon knackar på dörren!
Anledningen till att jag skriver det här inlägget är nog mycket för att jag är uttråkad men också för att det just knackade på dörren.
Det var en kille som inte alls såg läskig ut men ändå blev jag rädd och när jag per automatik öppnade dörren så såg han nog det också, för han började prata om att han inte är någon, som han sa "läskig jehovas"
Utan han ville bara fråga mig ett par frågor om allmänbildning och han blickade in mot lägenheten som att han vill att jag skulle bjuda in honom. NO WAY, tänkte jag!
Så jag mumlade fram något om att jag var upptagen och hoppades på att han skulle ge sig men nej, han ska komma senare ikväll den jäveln.
Det värsta av allt var ju att han då visste att jag var ensam hemma och sa: Då kanske sambon också är hemma och log! Han log som lite hånfullt! Nä fy vad jag hatar de där dörrknackarna mer faktiskt än telefon försäljarna!!
Och det hände igen alldeles just, det knackade.
jag smög mig fram och kollade så det inte var han igen som var tillbaka för att döda mig!!
Det var det inte men det var en annan antagligen med samma avsikter, jag lyckades låta bli att öppna den här gången iaf men urs så obehagligt det är!
Jag undrar vad dem egentligen vill med de där frågorna?! Skulle de sälja mig någonting?!
De är så kluriga de där försäljarna, kunde de inte bara ringa runt istället?!
