Ronja Stina Marita

jag har funderat endel på att skriva det här inlägget och förklara litegrann, så nu gör jag det.  Det handlar om att jag ofta stavar fel. Jag har stora problem med stavning men jag hoppas ni inte stör er allt för mycket på det. Ofta så är det slarv fel men jag har faktiskt problem med stavning och det är jag fulständigt medveten om men det har gått så pass långt att det har blivit en del utav mig, miss förstå mig inte nu. Självklart rättar jag till det om jag märker dem eller om det är någon som på pekar och det händer faktiskt ofta att jag får kolla upp stavning på en del ord och ofta rätt enkla ord eftersom jag glömmer bort hur det stavas. Jag vet inte om jag har dyselexi eller så men jag tror att det har mycket med att jag flyttat runt mycket under skoltiden. Jag har ju bott och gått skola i både sverige och finland och det är en rätt stor skilnad mellan det skrivna (också tal ) språken emellan. Jag har haft problem under min uppväxt att skilja dem åt. Jag hatade skolan under hela grundskoletiden. Mycket för att jag redan i andra klass var skoltrött eftersom dem har mycket mer läxor i finland än i sverige. Hamnade man efter var det riktigt jobbigt vilket jag gjorde, jag kom aldrig i kapp dem andra och eftersom lärarna inte var nog profesionella och hjälpte mig tilräckligt så har jag inte heller någonsin lärt mig gångertabellen bland annat.

När jag kom till sverige och skulle börja i 5:an så fick jag ha "lathund" med gångertabellen på och så har det fortsatt även på gymnasiet. I sverige fick jag dock mer hjälp än i finland, jag fick sitta i mindre grupper i nåt litet rum brevid klassrummet vilket var rätt bra men eftersom många i klassen kallde "gruppen" för "cp gruppen" osv.. vart det också jobbigt för mig. Med åren har det dock blivit mycket bättre, jag skäms inte över att jag har svårt för stavning eller att jag har haft det svårt under skoltiden. Det gör mig inte mindre smart än någon annan!
När jag blev äldre gillade jag skolan och kämpade riktigt mycket för att komma ikapp och jag har därför aldrig behövt gå om någon klass.

Jag har gått ut gymnasiet och fick gå den linjen jag ville just för att jag kämpade så hårt, det var på håret att jag fick gå IV ett år men slapp det. Jag är stålt över mig själv att jag klarat mig så bra trotts den lilla hjälp jag fått.
När jag skriver, skriver jag från hjärtat och detta är min lilla historia om min skoltid.