Jakten på Lycka
Jag har funderat en hel del på det där med lycka på senaste. Vad är egentligen lycka? Varför finns det så många som jagar lyckan? Och vet dom egentligen vad det är dem jagar?
Anledningen till att jag börjat fundera på det här är att jag vet att många i min närhet just gör det, jagar lyckan.
Klart att man börjar fundera på vad som gör en lycklig och vad jag kan göra för att må bättre om man inte mår bra.
Det konstiga är att så många jagar lyckan fast dem inte mår dåligt. Vårt samhälle är tydligen uppbyggt på att "gräset alltid är grönare på andra sidan stängslet". Det är egentligen rätt hemskt, för jag tror att om man verkligen jagar lyckan hela tiden så finner man den aldrig.
Vi har alla säkert upplevt ett lyckorus, ni vet pirret och glädjeruset som sköljer över en när man har det som bäst.
Är det den folk jagar?
Härligt är det ju om man får detta rus ofta men jag tro aldrig att den kan bestå. Utan det är ett rus som kommer och går. Själv kan jag berätta varenda tillfälle som detta rus har sköljt över mig men jag vet att jag inte kan leva kvar i dessa tillfällen men jag har vetskapen att vid dessa tillfällen så mår jag bra.
Bara ett av dessa var i vintras när jag var i Kobdalis med Henke och ett annat par. Mitt i Slalomliften blev jag översköljd av denna kännsla och allt känndes helt underbart. Jag har minnet kvar vilket jag ibland kan drömma mig tillbaka till. Det jag menar nu med detta exempel är att det vore ju helt galet om folk jagar denna kännsla och tror att den kan bestå. Livet har sina upp och nergångar och man vet aldrig när detta rus sköljer över en.
Nu vet inte jag om jag är helt ute och cyklar, säg gärna till om ni tycker något annat.
Jag vet att många har det kämpigt och det känns som att allt går emot en men man måste få känna på dalar för att veta hur det känns att vara på topp. Det finns folk som aldrig i sitt liv fått känna på motgångar och alltid fått allt serverat, är det lycka?
Är man inte lycklig om man känner sig tillfreds och mår bra? Är inte de det viktigaste, att man mår bra?
Mår man bra och känner sig tillfreds så bör man inte jaga lyckan desto mer enligt mig. Jag tro många jagar den där lyckan så mycket att dem inte hinner känna efter om dem mår bra ens en gång. Självklart så ska man ju alltid försöka se till att man mår så bra som möjligt men en del går verkligen överstyr.
Det finns dem som flyttar runt och tror att dem ska vara lyckligare på nästa ställe. Självklart kan detta vara nödvändigt i vissa fall. Andra hoppar från partner till partner för nästa kanske är bättre än den förra. Detta ser jag ingen mening med om det inte finns något problem i till exempel förhållandet. Ibland behöver man en ny start men börjar det gå till att man behöver en ny start hela tiden så bör man ju kolla upp vad som är det egentliga problemet.
Jag gillar själv att flytta och jag drömmer om en perfekt gård och ett perfekt hus men jag tror inte att jag vore lyckligare bara för att jag skulle få allt det där, jag kan lika väl vara olycklig där som här. Det man måste inse är att lyckan inte sitter i en plats eller i en sak utan det sitter i oss själva. Vår egna instälning styr mycket mer än vad vi tror.
Avslutningsvis så vill jag säga att jag mår väldigt bra. Jag känner mig lugn och tillfreds. Klart att det alltid finns vissa saker man kan justera på men det är bara småsaker. Så länge dessa saker inte gör så att jag mår dåligt på något sätt kan jag faktiskt säga att jag är lycklig.
