Ronja Stina Marita

Iblad känns livet förjäkligt men på något sätt så klarar man sig igenom det ändå. Just nu känner jag mig tom, jag vet inte vad jag ska känna. Livet är inte förjäkligt just nu men inte så länge sedan och nu är jag rädd för att allt ska krascha och det är vel därför jag känner mig tom på ett konstigt sätt. Jag har tidigare skrivit om min stress nivå, nu har det börjat lugna sig och det kan vara det som kommer med denna tomhet. Tänk er själva att gå och bära på en stor sten (inre stress) och plötsligt så faller den sönder i bara sand, man känner sig lätt men eftersom man gått och burit på något länge så medföljer även en tomhets kännsla. Lite så är det just nu.

Nu ska jag fortsätta min kväll med lugn och ro innan jag sedan ska krama kudden.

God natt på er!