Ronja Stina Marita

Det har varit en tung helg det här! Min kära kollegas bortgång känns fortfarande overkligt, jag kan inte förstå det och tårarna bara rinner. Jag känner mig tom och ledsen på samma gång, livet är så orättvist. Han var bara 19 år och i borjan av livet. Trotts många års sjukdom var han alltid så glad och livfull och det är så jag kommer att minnas honom. Jag kännde honom inte så väl och jag vågar inte ens tänka på hur det är för hans allra närmaste nu när han är bort. Jag tänker på han och dem närmaste konstant.

Kära Fredrik, nu slipper du lida och jag är overtygad om att du har det bra som ängel! Du var en väldigt vacker person, så snäll och glad. Du är bland den starkaste person jag träffat på och jag beundrar din syrka i allt det här. Många skulle inte klara av att vara så glad som du i allt du gått igenom med den hemska sjukdomen. Men nu har du det bra.

Vi syns i en annan tid, på en annan plats kära kollega.

Nu sitter jag och väntar på att det ska komma gubbar och byta fönster hos oss, känns väldigt jobbigt att dom ska komma, vet inte vart jag ska ta vägen. Känner mig lite trängd. Men jag tar nog och går en längra promenad innan jag ska till jobbet. Kan vara bra med frisk luft och få rensa tankarna lite. Jag vill helst inte vara här när dom kommer.

Idag fyller min kära systerson 4 år och vi ska och fira honom ikväll efter jobbet. Han är så glad att han nu blir 4 år och jag minns hur ledsen han blev när hans syskon retade honom att han fyller 1år och inte 4, det är inte lätt att vara barn. Jag minns själv hur ledsen man kunde bli av att syskonen retade en om egentligen helt onödiga saker, för vad dem än säger så hyller han 4 år men det är inte lätt att förstå sådant när man är så liten. Jag älskar dessa ungar så oerhört mycket och i allt som har hänt så tänker jag extra mycket på mina nära och kära och är oerhört tacksam över att jag har dem att älska och att dem älskar mig. Man ska alldrig ta någon för givet!