Kännslorna
Det går lite segt det här med renovering just nu.. Kan hända att det är för att vi i inte riktigt är i sinnestämning för det. Som jag skrivit tidigare så har ju Farfar gått bort, hur många gånger jag än skriver eller säger det så känns det fortfarande overkligt. Helt ofattbart! Den 15/3 är det begravning och först då träffar vi alla. Just nu lever vi i någon slags bubla i vår egna lilla värd där han fortfarande lever.
Ångesten över att verkligheten kommer i kapp snart är fullbordad för mig. Jag vet att han är borta men ändå har jag fortfarande inte fällt en tår. Jag känner sorg men det känns inte verkligt. Han och Farmor fanns ju alltid där när vi var till ängeså (stugan). Det känns verkligen som att det är för mycket nu! Det går inte att ta in så mycket.
Jag borde vara överlycklig över huset men jag känner mig mest likgiltlig inför allt just nu. Dock kännde jag lite glädje idag när vi var ut och grillade. Härligt med sol, skoter och grillning med min underbara familj. Saknade dock några.. Men jag är så hemskt orolig över att jag stängt av så hårt den här gången. Knappt så jag känner nåt alls längre..
